söndag 20 september 2015

Igår dansade änglarna

Helmina sparade det största hallonet till morfar som skulle fyllt 65 år igår. Hon sade att hon skulle äta det själv vid minneslunden så som morfar skulle ätit det. Så ska jag säga nam-nam också sade hon, min älskade lilla tjej. Vi tände ljus och sjöng Ja må han leva.

Det var en dag med blandade känslor. Jag saknar pappa så otroligt mycket. Mest önskar jag att han fick uppleva barnen. De skulle ha älskat sin morfar och han dem.

Helmina var sju månader när pappa dog och han var då världens bästa morfar. Det verkligen lyste om honom när han var med sina barnbarn.

Livet är så fruktansvärt orättvist.


Inga kommentarer: